Kan detta vara ölprovningens fulaste burk genom tiderna? Men vem köper öl på hur ytan ser ut (ok Tobias och Pontus, men annars)? Det är ju ändå innehållet som räknas – Contentus est rex, superficies nihil est, som redan gamle Strindberg sa (content is king, surface is nothing).

Bodacious Oatmeal Russian Imperial Stout är om jag sammanställer alla betyg jag läst: mjukt, välbalanserat, tämligen kompakt och nyanserat med inslag av espresso, kakao, soja, russin, mörk choklad, pumpernickel, aska (vems?), chokladpraliner, hasselnötter, apelsin, lakrits, muscovadosocker, chokladpraliner, kaffe med mjölk, vanilj, rökta toner och sist men inte minst, pannståndet kaffet. Vad ger ni mig för det innehållet? Det är annat det än kall, meningslös lager utan vare sig moral eller karaktär.

Drick med andakt eller till rätter av mörkt kött.