Jag har bara varit i Manchester en gång där denna öl härstammar från, som ett stopp hos en bekant till min reskamrat Pär, på väg mot vårt mål – Isle of Skye på Skottlands västkust.

Efter att ha tillbringat några hektiska dagar i London under kraftig berusning såg vi fram emot en nykter familjekväll i Manchester. Föga anade vi att vi skulle ut på en av dom värsta pubrundorna jag kan minnas. Pubrunda i Manchester, i alla fall enligt Jim, han hette så, som vi besökte…

Till saken hör också att hans fru, som jag glömt namnet på var en riktig arg sak som konstant pikade Jim för att han inte tjänade tillräckligt med pengar så hon kunde vara hemmafru.

Nåväl. Pubrundan… Så går det till enligt Jim. Man tar bilen och åker till puben längst bort. Man tar en bitter eller två, på den här tiden dracks det ingen blaskig lager. Man sätter sig i bilen och kör till nästa pub för att sen upprepa detta tills man kom hem igen. I min svenska enfald tänkte jag att det blir ju trist för Jim att inte få ta en öl… Jag tänkte också, det ska ju vara en familjekväll så det kanske bara är typ två pubar.

Vi åker och åker och efter ca en timma är vi framme på första puben. Jag har säkert sett tio pubar passera förbi på vägen och är nu riktigt orolig för vart detta är på väg. Vid tredje stoppet är alla faktiskt riktigt glada i hatten och Jim ser riktigt glad ut också, han har nämligen dumpat frun på förra puben under stor munterhet och vi sveper snabbt en pint och kastar oss in i bilen igen så hon inte på något mirakulöst sätt ska hinna ikapp oss.

Som en liten krydda till den här historien hör två saker. 1. Jim är vapenhandlare 2. Det fanns en barnserie, Star Trekkin’, i England som hade en ofantligt irriterande signaturmelodi. På pub fyra får jag den briljanta iden att det vore kul att mata jukeboxen full och sätta denna signaturmelodi på repeat. Efter 20 minuter så måste vi fly från etablissemanget och åter kasta oss in i bilen för att ta oss till pub fem där samma historia upprepar sig, dock är lokalbefolkningen här lite mer aggressiv och tycker tilltaget är jättetrist trots att jag står på en barstol och försöker få igång en trevlig allsång. Jag bryr mig inte längre om att Jim är pruttfull och kör lite vingligt, vi har nämligen skitkul.

På pub sex tar det slut, för Jim är trött på att bli utkastad så han hämtar en väska i bagaget som han ställer under bordet. Vi är helt ovetande om vad det är i väskan och jag är på ett otroligt glatt humör och börjar prata med den kvinnliga lokalbefolkningen samtidigt som jag preppar jukeboxen. Det visar sig att inget av tilltagen uppskattas och vi befinner oss strax i ett allvarligt samtal med pubägaren som inte vill servera oss vår alldeles nödvändiga pint of bitter.

Jim tycker då att det är lämpligt att visa innehållet i väskan vilket visar sig vara direkt hämtat ur en gangsterfilm. Där finns ett par revolvrar, en trevlig Beretta och ett avsågat hagelgevär.

Nu tar det hus i helvete och efter en kort kalabalik springer vi likt några bankrånare ut till bilen för att snabbt ta oss hem och gömma oss för polisen som kallats till platsen. Vi skrattar så vi kissar på oss och tänker att vi kanske skall ta med lite mat hem till Jims fru som vi tror kommit hem vid det här laget. En fredsgåva.

Två hinkar KFC senare rullar vi in hemma hos Jim och jag somnar på vardagsrumsgolvet. Jag vaknar stelfrusen, alla som varit i ett engelskt hus förstår, med bitar av friterad kyckling runt omkring mig som lämnat fettfläckar på heltäckningsmattan av en fot i sidan. Det är Jims fru som nu kommit hem, hon har gått halva natten och hon är inte glad. Hon är arg och bitter.

När ska man dricka den här ölen?

I gott sällskap och i inte allt för små mängder

Vad passar den till?

Chips och jordnötter

Vad skall man spela för musik till? På repeat!

https://youtu.be/FCARADb9asE