Det här, mina vänner, är en barley wine. Söt, fyllig, fatig, tänk russin, tänk knäck, vanilj, sherry … Många smaker att rumla runt på tungan helt enkelt. Väldigt gärna till en ostbricka eller efterrätt.

Precis som andra ölstilar en bra bit bort från den ljusa lagern gör du en barley wine rättvisa genom att se den som ett eget väsen snarare än att jämföra den med en ipa, porter eller pilsner. Till ostbrickan ligger den nog närmare ett portvin än en öl till exempel.

Just den här flaskan barley wine är bryggd av Nynäshamns ångbryggeri en bit söder om Stockholm. Bryggeriet har funnits sedan 1997 och håller en konstant svinhög nivå med sina öl, oftast klassiska stilar och alltid med alliterationer i namnet. För lagerfantasten kan jag varmt rekommendera deras Landsorts Lager och Pickla Pils, för den mer pubbiga paletten är Bedarö Bitter en hit, och en egen favorit är Roxen Red India ale som knappast ber om ursäkt för sin stora, beska, smygsöta och kryddiga smak.

Men tillbaka till vår barley wine.

Bötet Barley wine bryggs en gång om året sedan 2007 och lagras på fat innan den buteljeras. Eftersom årets vanliga utgåva är slutsåld valde jag en specialare som först lagrats på ståltank och sedan fått sin slutlagring på armagnac-fat (därav namnet). Fatlagringen ger både ekfatskaraktär och ett slags eko av drycken som tidigare legat på fatet, i det här fallet alltså armagnac som är en nära släkting till konjak. För att ge drycken den tid som behövs för att bli färdig lagom till släppet (i detta fallet april 2023) bryggdes den här redan 2021.

Själv tänker jag njuta av den här godingen en sen sommarkväll. Jag plockar fram den ur kylen någon timme i förväg så att den blir typ femton grader varm(/kall), tar små sippar ur ett litet glas och mumsar på små bitar av en lagrad cheddar eller knastrig svecia. Mumma!

Fun fact: Barley wine är en av ölsorterna som går att lagra, och blir i vissa fall till och med bättre med åren (dom första åren i alla fall). På World Beer Awards 2011 vann Bötet Barley wine från 2009 guldmedalj, och hade alltså legat på flaska i ytterligare två år efter den långa tillverkningsprocessen.