Nej, du ser inte dubbelt. (Än.) Detta är en kupp från ölmästarns sida; att inte välja en utan två öl till den aktuella Utdelningen. Låt mig förklara.

Mitt eget ölintresse började på ett sätt som jag misstänker inte är unikt alls. Det var ljus lager som gällde, med främsta fokus på YPK*. Ung och dum, odödlig och så fattig man kan bli av att spela i rockband. Stor stark på happy hour och Pripps blå på långburk.

Långt senare började ölintresset mutera. Oj, sån här IPA, det var ju gott. Ale. Dubbel-IPA, mmmm. Tjotablängar-stout med donuts, chili och bacon i. Porter var ju godare än väntat. Till och med suröl gick ner till slut! Vem hade trott att öl hade kunnat handla om smakupplevelser?

Och med på hela den här resan hade en följeslagare suttit med utan att någonsin trilla ur tågvagnen: Den ljusa lagern. Törstsläckaren, semestersvalkaren, måltidsdrycken, no-brainern.

Men nu var det industrilager vi snackar här va. För varför lägga dubbelt så mycket pengar (om inte mer) på nånting som smakar exakt likadant oavsett vilket namn eller etikett som sitter på den? Bärs som bärs, det smakar ju lika, för att citera The Kristet Utseende.

Summan av kardemumman var att jag inte hade fattat hantverkslager. Som sagt: bärs som bärs.

Så en dag bestämde jag mig för att försöka fatta. Efter mycket möda (men inte stort besvär) hade jag provat mig igenom en lång rad lager, pilsner, helles och annat från dom små oberoende och framförallt passionerade bryggerierna runtom i landet.

Och till slut började jag så smått förstå grejen. Framförallt förstod jag varför jag själv hade varit så trögfattad. Det är ju för att hantverksbryggerierna så ofta jagar det extrema. Att det alltid finns något spetsigt där: extrema smaker, ingredienser, fluffighet, syra, styrka och så vidare. Men lager ska inte vara extrem. Lager ska vara en finstämd komposition.

Då började jag också förstå varför det sägs att pilsner är hantverksbryggarnas egen favoritdryck. Likt konstnärer som går på museum kan de uppskatta drycken på fler nivåer än gemene man, och ha styrkeuppvisningar för varandra i det fördolda, mitt framför näsan på kreti och pleti. Här peakar nördarnas nörderier.

Och samtidigt är det den folkligaste drycken vi har. Visst är det fint?

Till den här Utdelningen har jag valt två olika pilsner från samma bryggeri. Jag vill visa hur finliret kan dra åt olika håll utan att för den sakens skull vara något annat än just finlir.

Pivot pils är en välbalanserad, frisk kan-inte-gå-fel-öl medan kusinen Ekta pils är aningen kraftigare – vissa skulle säga lyxigare – med större humlebeska och större kropp. Vid öl & whiskeymässan i Göteborg i våras vann dessa två öl guld- respektive bronsmedalj.

Jo, en sista grej förresten! Namnen. Här har vi O/O:s enda ordvits vad jag vet. Men inte Ekta pils – den är döpt efter konstnären Ekta som har gjort etiketten. Ordvitsen finns istället i Pivot pils:

I Tjeckien, där pilsner kommer från, är ordet för öl pivo. Men O/O Brewing var aldrig förknippade med lager utan kända för sin grumliga New England-IPA. En dag sa de till varandra: varför inte göra vår egen ”stor stark”? En jäkligt bra lager som skulle kunna bli vår egen storsäljare? Till historien hör att bryggaren Olle har en bakgrund som programmerare, och ett allmänt begrepp i tech-startupvärlden är att behålla/använda sin tekniska kompetens men ändra inriktning på det man gör. Det beskrivs som att man vrider eller roterar runt en axel, eller som man säger i Silicon Valley: Pivot.

‍

* YPK = yrsel per krona