Det fanns en tid då en gammal arg gubbe uppskattade och t.o.m längtade efter årets olika högtider, t.o.m påsk kunde få mig att dra lite på mungiporna. Annat är det idag när jag genom tidens tand lärt mig att det inget gott kan komma ur dessa påhitt.

I Sverige så är ju Midsommar den högtid som kanske är mest älskad och uppskattad av alla och envar. Dock inte av min anglosaxiske vän Jim som via allt för mycket intag av snaps och sill (engelsmän dricker inte snaps och har ingen aning om vad senapssill är) vaknade med en fruktansvärd baksmälla dagen efter till programmet Mitt i Naturen om sälarna i Bohuslän och yppade den numera klassiska kommentaren. ”I ate those fuckers yesterday” för att sen kräkas i en tom vinflaska vilket var otroligt skickligt gjort. Den är ej heller älskad av mig efter kvällen jag skall berätta om.

Av någon underlig anledning så skulle midsommar gå i ett finskt tema med bastubad, kalla dopp i sjön och naturligtvis finsk öl. I massor. Vi var väl ett gäng på ca 20 sistaårsstudenter på gymnasiet som alla hade generöst tänkt att dom andra gillar nog finsk öl så jag köper några extra. Och när man badar bastu så blir man ju lätt törstig så dom gick åt i rask takt.

Man skall veta med finsk öl att när man dricker dom så blir man lite finsk till sinnet också. Dvs dom allra mest tokiga ideérna känns som dom allra bästa. Man blir också väldigt glad av fisk öl och kombinationen av dessa två ledde mig fram till kanske inte dom bästa besluten.

1. Det är en dålig idé att dansa på klappstolar.

Vid vår middag så skulle jag, hög på min nyvunna finskhet, sjunga för alla bordsgästerna. En ganska snuskig visa om en prästinna vill jag minnas och till denna tänkte jag utföra en liten kosackdans, ni vet… På stolen så alla kunde se…

Den jävla klappstolen slår igen som en råttfälla och fäller mig raklång på bordet så allt far åt fanders. Smalbenen ser ut som någon dratt en järnstång rakt över och jag ömsom kvider ömsom skrattar hysteriskt. Mat över hela mig. Ingen annan tycker det är kul. Men finnar är ett ensamt folk så jag bryr mig inte.

2. Om man inte är gymnast så skall man inte göra frivolter.

Ner till källaren där ölen står i svalkan är det en liten betongtrappa. Jag hade sett på tv hur man lätt och lite akrobatiskt kunde hålla i räcket på båda sidor och liksom svinga sig i en volt ner och landa stående i ett svep på fötterna längst ner utan att vidröra trappan. Ni fattar hur stiligt!

Jag kan rekommendera att torka av potatissalladen från händerna om ni någon gång får för er att replikera detta trick. Tappade naturligtvis taget omgående och drar sida och rygg med full kraft rakt i betongen. Smärtan är nu så påtagligt stark att endast mer finsk öl kan råda bot på detta.. och jag är ju ändå halvvägs in i källaren så va fan. Lite blod sipprar ut genom byxan.

3. Passa er för djupa diken och varggropar

Jag är nu vad vanligt folk kallar dyngrak, luktar illa, kan knappt stå eller gå, har mat och blod över hela mig men är fortfarande vid gott mod och skall med min nya öl ta mig en liten promenad för att kanske nyktra till lite (helt oförstående) på inrådan av bl.a. min flickvän. Efter som jag är en snäll kille och gör som jag blir tillsagd så trampar jag iväg för att bara efter ca 10 meter dyka rakt ner i ett jävla krondike. Det ofantliga djupet gör att jag omöjligtvis kan ta mig upp själv och jag skriker och ropar efter hjälp.

Ingen är intresserad av att hjälpa en nödsatt medmänniska. Mitt öde är beseglat…

Jag vaknar i mörkret och genom ett mirakel så kämpar jag mig upp och ser ljusen från festbordet och dom likgiltig satarna som sitter där dricker finsk jävla öl. Jag tar ett steg och faller genast på näsan och rullar ner i en stor varggrop mitt på gräsmattan. Hur fan hamnade den där är det sista jag tänker innan mörkret omsluter mig. Jag ylar och skriker en evighet och till sist kommer dom och räddar mig ur djupet. Prisa gud!!

Jag vaknar dagen efter i ägarna till husets säng. Jag är ingen vacker syn. Jag håller krampaktigt i en liten teddybjörn, ingen aning varför, och jag tänker att här får man vara på offensiven, husägarna står nämligen och tittar förskräckt på mig, så jag sträcker ut handen och säger ”Hej, jag heter Anders. Vad är klockan?”

Jag förstår av responsen att jag borde kliva ur deras säng, ur huset och bort från tomten och kanske länet…

När jag släntrar över tomten ser jag varggropen och krondiket och stannar tvärt. Gropen är en ca 1 dm fördjupning i gräsmattan och diket är den sluttande kanten mot grannens tomt. Det är blod och potatissallad i källartrappan och vid bordet står det en fd klappstol som nu närmast kan liknas vid kaffeved.

-Du var för jävla jobbig i går säger min flickvän.

-Jag va finsk! svarar jag och tänker att midsommar är en jävla skithögtid i alla fall.

‍